Ja så då äntligen har man en fungerande dator igen! Charmen med att bo på landet är väl att man får stå ut med nerfallna träd över ledningar och telefonbolag som inte har tid att reparera:)
Nåväl, nu har de små liven tittat ut! Det blev en ganska konstig förlossning för vi hade varit på ultraljud senast för 1 vecka sedan och då hittade vet. 4 st tickande hjärtan.
Nåväl, jag var ute och gick med Fanny kl 23.30 torsdagen den 30 och det var inga konstigheter.
Hon visade absolut inga tecken på någon nära föregående valpning. Temperaturen var stabil och hennes beteende var som vanligt.
Sen gick vi och lade oss och jag hann nog slumra till för kl 01.00 vaknade jag av att en liten bebis låg och skrek i valplådan! Min första tanke var : Åh nej inte nu igen! Ni som har läst om när min Belle kom till världen förstår nog vad jag menar:) Nåväl, jag slängde mig ner på golvet och där i valplådan låg lille Simba, tvättat, avnavlad och klar. Fanny bara tittade på mig precis som om hon tänkte det är lugnt matte, jag fixar detta! Väldigt yrvaken så satte jag på mig handskarna och satt sen och pratade med Fanny och kollade Simba så att allt var ok. Han vägde 144 gr.
Klockan hann bli 02.00 innan jag såg att det kom rullande vågor i Fannys kropp. Hon sa INGENTING! Hon hässjade inte, bökade inte eller ngt. Helt plötsligt så hade Nala kommit. Jag lyfte på Fannys svans och där låg hon så liten och söt. Innan jag visste ordet av så hade Fanny bitit av navelsträngen där med. Sen åt hon upp moderkakan medan jag kollade Nala. Hon vägde 156 gr. Det här gick ju bra tänkte jag när jag låg och pratade med Fanny. Du är ju jätteduktig älskling!
Tiden rullade på och det hände inte mer. Jag började bli lite orolig men jag tänkte att jag avvaktar. Fanny började nu bli lite orolig och jag såg hur det rullade igenom kroppen .Jaha tänkte jag nu kommer nästa. Men det kom aldrig någon! Jag lyfte på svansen och såg något som inte var helt mysigt. Jag tror att det var en konstig moderkaka som kom först och sen såg jag bara en konstig liten tass som åkte ut och in hela tiden. Så höll det på i 15 minuter men ingenting hände. Då ringde jag Eva för att få lite stöd. Sedan kämpade jag och Fanny i många långa minuter, vi var ute och sprang i regnet halvnakna ( jag i alla fall ) bara för att få igång värkarna igen. Sen givk vi in och kryste och drog , kryste och drog lite till. Jag fick fatta tag i de små missbildade benen som tittade ut och sen hjälpa Fanny ut med denna valpen. Till slut så kom den. Den såg inte rolig ut, den var väldigt missbildad, hade extraben och vägde 404 gr! Det var en trf tik men jag tror att det har varit två bebisar som av någon anledning inte separerats och utvecklats normalt. Troligen så var det därför det hade visat två hjärtan. Nåväl nu var Fanny väldigt trött, ja jag med falktiskt så efter denna pärsen så satt vi och småmyste med de andra valparna. Fanny kändes tom och hon kom till ro. Då misstänkte jag att det var kalrt för denna gången. När klockan tickade på att bli uppstigning för barnen så fixade jag den sen gick vi och lade oss och sov. Vi var jättetrötta både Fanny och jag!
Nåväl, de har ätit mkt bra och det är fullt ös i lådan. REDAN! Magnus fick snickra till extraväggar på valplådan för de små livet beslöt sig för att hoppa ur, redan.
Nu mår valparna bra men Fanny har mjölkstockning och det är inte så kul. Jag försöker hjälpa henne så gott jag kan med varmt vatten och massage .
Nu ska jag in til dom igen så ha det så gott så hörs vi av!
Kram Mia och Fanny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar