Ja som livet kan te sig! Lilla älskade Fanny är ju som ni säkert vet vid det här laget en mkt bestämd dam med mkt skinn på näsan! Hon ska hela tiden ha kolla på sin flock både två och fyrbenta. Hon är en fantastisk mamma som fostrar sina valpar enormt bra. Nu blev det tyvärr ganska jobbigt när det helt plötsligt inte är HON som löper, blir parad och luktar gott. Det är ju andra tikar i flocken! Vad nu då??? Fanny mådde absolut inte bra! Hon gick runt och red hela tiden på de andra, bet av morrhåren och kunde aldrig koppla av! Hon blev stressad. Åh hjälp. tänkte vi! Hur ska det då gå nr det kommer bebisar i familjen som inte är hennes? Hon kommer verkligen att må skit då och det kan ju dessutom bli en farlig situation om hon anser att det är hennes valpar! Jag insåg då till min stora sorg att min älskade, älskade vän inte kunde ha det så här och det enda lösningen jag fann var att hon skulle flytta för att få lugn och ro. Sagt och gjort. Jag började mitt letande och hade sån tur att jag träffade en arbetskamrat till mig ( tågvärd) som berättade att hon och hennes man var på " jakt" efter en sheltie som komplement till deras collie hane. Jag kände direkt att det här kunde vara en mkt bra lösning så jag bad dom komma hem till oss för att träffa oss allihopa. De var här idag och allting klaffade så perfekt! Jag tyckte mkt om dem som personer och framförallt så tyckte jag mkt om deras hundsyn. De är mkt ute i skog och mark. De bor på en hästgård i Hässleholm där det har hästar, katter och hund. Inga tikar och inga valpar som Fanny skulle behöva ta ansvar för. Perfekt! Fanny ÄLSKAR skogen och bara tanken på tanken att hon kommer att få det så bra lugnar mitt brustna hjärta lite grand. När jag skriver detta så rinner tårarna i en strid ström ner för mina kinder...
Jag får ofta frågan av valpköpare eller fodervärdar hur jag kan göra mig av med hundar så och jag har tänkt mkt på det. Nu vet jag svaret...
Jag gråter en skvätt varje gång en hund flyttar ifrån mig även om jag vet att jag får se dom igen.
Men det som håller mig igång är att jag gör det för att jag är en djurvän av stora mått. Det handlat inte om MINA behov utan det handlar om vad som är bäst för hunden! Du kan ALDRIG
veta hur en hund utvecklas eller vilka egenheter/ behov de får. Man kan bara låte de växa upp i vårt hem och sakta men säkert göra en utvärdering vad just denna individen behöver ! Kan jag ge honom/henne det eller har hon det bättre med någon annan? Är det en kennel hund eller en hund som är lugnare /tryggare om den får bo som ensamhund? Kan den utvecklas här eller är det någon annan som kan det bättre? Man måste vara ärlig mot sig själv och inse att man inte kan räcka till för alla behov hur mkt man än försöker.
Jag vet att detta är en fråga som många har åsikter om men jag kan bara säga att jag står för mina val och INGEN kan komma och säga att jag inte tänker på hundens bästa!
Nu ser jag snart inte ut genom glasögonen längre...
Jag ska avsluta med ett stort TACK till Olle och Mona för att Fanny får bo hos er. Jag är helt övertygat om att hon kommer att få det underbart och jag ser fram emot att få hem henne en stund till våren igen för en parning!
Många ledsna/glada/förvirrade kramar
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar