Sorg hos oss...

Så där helt plötsligt ringde telefonen och Rebecca sa att vattnet gått på Ida! En hel vecka för tidigt! Hon slängde sig i bilen för att komma hit. Jo då vattnet hade gått men inga krystvärkar kom. VI åkte in till Hbg och gjorde ett ultraljud. Det låg en liten bebis som inte kom ut pga värksvaghet. Det lilla hjärtat tickade på mer och mer ansträngt så det bestämdes ett akut snitt.
Så kom hon då, lilla söta Frida... En blå liten tik som var så lik mamma. Hon vägde 130 gr och vi kämpade hårt med henne. Hjärtat slog bra ett tag men till slut så orkade inte den lilla kroppen mer. Hon var prematur och lungor mm var inte tillräckligt utvecklat så jag tog det otroligt jobbiga beslutet att låta vår söta lilla Frida få somna in och vaka över oss från ett litet moln däruppe...
Det var en otrolig sorg både för Ida, Rebecca och mig men också för Eva som fött upp Ida. Det var många tårar som föll t om veterinärens...
Många uppfödare som är gamla i gamet har säkert varit med om detta många ggr men det kan jag lova att den dagen jag slutar att bli ledsen när sånt här händer då ska jag sluta med uppfödning för då har jag tapapt känslan...
Jag har mer positva saker att skriva men just nu är jag bara ledsen och trött så jag återkommer till det. Detta är anledningen till att jag inte hunnit med veckobilderna ännu, men det kommer snart, lovar...
kram Mia