Härliga valpköpare!

Åh vilken bra dag det varit idag! Efter en skitdag igår med sprängande huvudvärk HELA dagen och natten ( vilket inte är roligt nångång men att ta hand om överförfriskade människor på tåget en fredagskväll, tja det var inte roligare med skallebank då...) så vaknade jag lätt stressad att jag försovit mig men det hade jag som tur var inte. Frukost/ brunch till mina gnottar ( mina människobarn:)) , en borste genom håret, puss och godmorgon mina söta hundar och ljuvliga små valpar, vägning av valparna och mer gos med barn och hundar, SEN kom de då äntligen:) Vem då??
Jo Marie och Hans med sina trevliga döttrar Johanna och Matilda;) ( tack Marie) De var presumtiva valpköpare och de blev ( såklart:)) förälskade i både hundar och valpar. De har varit utan sheltie ett tag då deras kille gick bort för inte så länge sedan, usch...
Nåväl de kelade länge och väl med valparna och givetvis så höll sig tikarna framme också så att de fick KÄRLEK av fler än familjen. Det sägs ju att sheltiesar ska vara lite reserverade för främlingar...
Ja eller hur, det har dom glömt att informera mina små frön om,de pussas hej vilt om de får chansen.
Nåväl , Vi fann varandra och jag kände verkligen att detta var en familj som kan ge en valp ett mkt gott hem så vi bestämde oss att en av pojkarna ska bli Lunda-bo! Stort Tack till Marie m familj! Jag är övertygad om att ni kommer att få ett härligt sheltieliv snart, snart!
Idag har faktiskt valparna flyttat ut i hundrummet! Det blev jättefint! De små " trillade" ur valplådan ett antal ggr för att prova sina små ben ordentligt! Det såg kul ut när de kravlar ur, som tur är landar de mjukt på fällar. De kommer dock inte in igen så de får träna på det! I morgon ska jag börja ge dem lite fast föda alltså inte bara Millans mjölk. Det brukar bli en veckas hårt arbete:) Ni som har barn kommer kanske ihåg hur det var när man skulle introducera mat till dom, såsom mosad banan, gröt etc. Det var inte mkt som kom in eller hur!
Man får sitta och peta in maten i munnen och när de spottar ut så får man lirka igen...
Jag kan lova att man får ONT i rumpan av den obekväma sitt ställningen detta innebär!
Nåväl, vi hörs snart igen!
Kram Mia och gänget