Jag HATAR nyårssmällare!!!

Usch vilken hemsk början det har varit på detta året! Jag har inte orkat blogga för jag är helt slutkörd i hjärnan av all oro!
Jag jobbade nyårsafton eftersom min man var ledig. Det var lite oroligt för mig eftersom jag alltid är den som är hemma och tar hand om vovvarna på nyår så att de inte blir oro i lägret.
Nåväl, jag bad Magnus att rasta hundarna kl 21 så att de kunde vara inne sen när det värsta var på g. Med två högdräktiga tikar och en valp hemma så var det bäst så.
När klockan blev 21 så gick Magnus ut med först tikarna sen Musse. Precis när Musse kommit ut så smäller det av en smällare så Musse blev jätterädd och slet sig och stack!
När jag ringde hem från jobbet strax därefter för att höra hur det gick fick jag världens chockbesked! Musse var borta!! Åh, vilken mardröm! Där satt jag fast på tåget och kunde inte komma hem till Hbg stationen förrän kl kvart i 12 på natten. Min kollega gick in och tog över för jag var i upplösningstillstånd! Min älskade Musse! Jag ringde med en gång till polisen och djursjukhusen och fick det bedrövliga beskedet att en valp klarar sig max 5 timmar i denna kylan! Polisen gjorde en anmälan och jag vet helt ärligt inte vad som hände denna tiden därefter. Jag var i fullständig chock!
När jag väl var hemma så slängde jag mig in och tog på mig tjocka kläder. Sen bar det ut och leta efter min vän. Jag kallade och tjoade medans dessa jävla( ursäkta) raketer flög över himlen. Jag , Magnus och några grannar gick runt hela natten i omgångar för att leta efter honom. Jag kände att tiden jobbade emot oss och paniken kom krypande...vi MÅSTE hitta honom annars dör han!
Morgontimmarna kom och vi hade fortfarande inget spår efter honom. Vi hade letar i alla buskar, trädgårdar, garage, soprum , under trappor, på ängar, på vägarna i skogen (!)ja på ställen jag inte trodde fanns... men ingen Musse. Varenda människa vi såg pratade vi med. Mina tårar bara rann och rann och jag hade de mest konstiga tankar i huvudet. Tex så tänkte jag: Jag kommer aldrig mer att få se Musse dansen! För er som inte känner Musse eller förstår vad Musse dansen är för ngt så är det en mkt speciell dans som bara Musse kan. Hans farmor fick en gång en kull där alla gjorde detta sen har det aldrig hänt förrän Musse kom. Musse gör den dansen vid de mest konstiga tillfällen eller när han vill ha igång nån annan att leka... Jag ÄLSKAR Musse dansen:))
Vi häll på och leta dygnet runt i skift i två nätter och en dag. Sen kände jag bara en tomhet och en stor sorg. Jag hade gett upp...
Med tårarna rinnande nerför mina kinder så skulle jag släppa ut tikarna i vår rasthage kl 07 på morgonen den 2 januari. När jag öppnar dörren så formligen flyger det in en MUSSE!!!!! Han hade kommit hem, HAN LEVER!!!!!
Åh vad jag skrek! Jag tog honom i famnen, vilket inte var helt lätt för jag har aldrig sett en så glad hund, och kände hans VARMA päls mot min kind. Jag skrek och väckte hela huset. MUSSE LEVER!! HAN ÄR HEMMA!!! Jag slet upp dörrarna till alla rummen och bara tjöt att Musse är hemma! Alla rusade upp helt vimmelkantiga och världens kramkalas började:)
Till saken hör att Magnus fyller år den 2 januari så det kunde ju inte bli en bättre födelsedagspresent!
Åh lyckan var stor men när jag började fundera så kom jag att tänka på att Musse hade varit alldeles varm och go i pälsen men kall om tassarna. Hur kunde det komma sig?? Dessutom så skulle han inte överlevt varken en eller två nätter i denna kylan! Han måste ha hittat ett varmt ställe att skydda sig på både mot kylan och raketerna!
Han är en riktig fighter han, vår fina kille!
Känslan när jag kände hans fuktiga nos mot min kind när vi famlade i säng igen för att mysa och äntligen få sova gott, tja den går inte att beskriva....
Tack Musse för att Du kom hem igen, vi älskar dig!
// En lycklig familj