Ja jösses! Knappt var maten klar förrän Millan började bli orolig..
Jaha, det var inte mkt att göra mer än att sätta sig i valprummet med henne och strax började krystvärkarna. Hon krystade och krystade men det hände inte så mkt. Efter en halvtimme så såg jag en valp på väg ut. Men han satt fel ! Han hade huvud och tass bredvid varandra och hade vridit sig så han satt fast! Han satt så med tungan ute och jag tänkte att det är kört , han är död. Jag petade på tungan och då drog han in den bara för att strax räcka ut tungan till mig igen! Okej tänkte jag nu ska du ut! Men inoljade handskförsedda händer började jag att lirka och putta vid krystvärkarna och till slut så gav han med sig och kom ut. Han var mkt rosslig i rören och jag kämpade på med massage och värme och till slut så lär han bättre. Det var en pigg pojke!
Knappt var jag klar med honom när nästa var på gång. Jag märkte dock att Millan var mkt, mkt trött och jag började bli lite orolig för henne. Jag gav henne avslagen cola så hon skulle få lite energi och så kom då nästa kille med nöd och näppe. Tyvärr var den pojken helt outvecklad och skulle troligen resorberats. Nåväl, resterande moderkaka och hinnor kom så småningom ut och jag vet att det är naturen som bestämmer vem som ska leva men jag tycker ändå att det var sorgligt. Men jag hade ju Millan att tänka på. Hon ville bara sova och nu började jag bli ordentligt bekymrad för jag kände ju att det var fler bebbar som ville ut. Jag tog ut henne och sprang en sväng, det brukar hjälpa för att få igång värkarbetet igen men hon var lika trött ändå och nu var det inga krystvärkar längre. Nu hade jag fått ett välkommet besök av mina kollegor Eva och Emma på Stjärnstugans kennel. Det känns alltid bättre att vara flera när en valpning inte går riktigt som den ska.
Nåja vi ringde djursjukhuset i Hbg och vi fick åka in direkt.
Jag stoppade lillkillen under tröjan och Eva tog Millan medans Emma körde .
Väl inne så gjordes ultraljud där det konstaterades att det låg två bebisar kvar som ville ut. Det blev akut snitt för den enes hjärtljud var inte bra. De tog kalciumprov och det såg bra ut så det blev akut snitt.
Jag var väldigt orolig för Millan och tiden kröp fram när vi satt i väntrummet.
Så kom då äntligen veterinären ut med två små varelser, en pojke och en flicka. Pojken var pigg men flickan mådde inte bra. Hon var svag men vi gnuggade och kämpade med henne och till slut så verkade det ge resultat. Hon rosslade men började krypa runt under tröjan och hon började kvickna till.
Så var då äntligen Millan vaken nog för att jag skulle få komma in till henne. Hon var så duktig och verkade må bra. Pojkarna diade lite innan vi åkte hem. Flickan ville inte riktigt men vi gav henne lite råmjölk som vi sugit upp i en spruta.
Hela familjen åkte hem vid 03 och vi var lyckliga men trötta.
Eva och Emma åkte hem. Stort TACK tjejer! Vad skulle jag gjort utan er??
Millan pysslade med sina små, jag såg till att de åt lite sen somnade vi allihopa.
Efter några timmars sömn så tittade jag till de små igen och upptäcker att lilla flickan inte hade klarat sig. Hennes kropp hade gett upp. Tårarna kom men vi hade en lite pratstund hon och jag, jag förstod att även om hon hade orkat ett tag så var det någon mening med att hon inte skulle leva med oss nu. Hon kommer kanske igen...
Millan brydde sig bara om pojkarna så hon kände på sig att lilltjejen inte skulle klara sig. De är fantastiska våra hundar!
Nu förstår ni kanske varför jag är lite känslomässigt trött men jag hämtar mig snart, Molly ska ju snart bli mamma:) Då behöver hon mig Jag har beställt några normala valpningar nu annars får jag skaffa klippkort på djursjukhuset!
Så man kan nog säga att lördagen den 2 januari 2010 kommer jag ALDRIG att glömma...
Jag ska till My Dog i helgen för att träffa Sandra och gänget igen. Ska se när Sandra och Martini ska tävla i Freestyle och agility! Ska också kolla efter ev avelsmaterial till mina vackra flickor.
Det ska bli så kul att träffa drink- kullen igen och givetvis hela härliga familjen Johansson!!
Magnus får vara bebis vakt:)
Många trötta kramar Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar